hammerglass sakerhetsglas jan johansson 1300x400-8

"Arbetskulturen kan ligga bakom brister i säkerhetstänket"

Publicerad 2021-01-19

Bortplockade rutor i hytten är tydligen ingen skröna...

Säkerhetsglas i maskinhytter hamnar ofta i periferin i det officiella samtalet kring säkerhet i byggbranschen – trots att många maskinförare skadas av krossade rutor. Vi samtalar på temat med professor Jan Johansson vid Avdelningen för arbetsvetenskap vid Luleå universitet. 

Hej Jan, stort tack för din tid! Du har tidigare forskat kring risker i byggbranschen på uppdrag av Arbetsmiljöverket och nu är du mitt uppe i ett forskningsprojekt som ska lägga grund för utbildningar vid Sveriges Byggindustriers Säkerhetspark, utanför Arlanda. Vad är din spontana reaktion i arbetet?
– Att det forskats alldeles för lite på ämnet och att den forskning som gjorts, framför allt kring genusrelaterade frågor i branschen, är alldeles för dåligt utförd. Så studierna behövs och våra rekommendationer kommer förhoppningsvis att göra övningsstationerna i säkerhetsparken så autentiska som möjligt. Det är ju det som är poängen med anläggningen – att träna på situationer som skulle kunna innebära skaderisker. Vi kartlägger också arbetskulturen som råder på byggarbetsplatser, både i Sverige och internationellt. Det är en pusselbit som är väldigt viktig att jobba med för framtiden, för att utvecklingen ska fortsätta gå framåt och säkerheten bli ännu bättre. Ser vi till Sverige så sjönk olycksstatistiken drastiskt kring 1950-talet då tekniska lösningar i kombination med högre krav kring arbetsmiljö höjde säkerhetsnivån för de anställda. Och så har det fortsatt fram tills för cirka tio år sen, då kurvan tyvärr planade ut. Vi vill ju ha en nollvision gällande arbetsrelaterade dödsolyckor och då måste vi utforska om just arbetskulturen kan ligga bakom att det brister i säkerhetstänket.

Hur menar du då, på vilket sätt kan arbetskulturen påverka?
– Byggbranschen har ju en historisk ”machokultur” och den lever kvar på så vis att man på en del arbetsplatser bagatelliserar rekommenderad skyddsutrustning, och det medför givetvis personrisker. Här kan vi se att små företag har sämre rutiner än stora och där kan ju anledningen vara att det känns svårare att framföra kritik när alla känner alla och är lika mycket kamrater som kollegor. I stora projekt med utländska underentreprenörer och outsourcing ser vi också många olycksfall. Säkerhetsnivån är generellt sett högre på större företag, där resurserna förstås ser helt annorlunda ut och där arbetsmiljöfrågor täcks redan i projekteringen.

Har du forskat kring vikten av säkerhetsglas, hur rätt glas utifrån specifikt behov på arbetsplatsen kan bidra till större trygghet för maskinföraren?
– Nej, säkerhetsglas har inte varit en faktor för oss eftersom vi mest tittat på de mentala delarna, som det här med arbetskulturen. Om Hammerglass skulle ha varit med i en kravspecifikation som inte följts så skulle det ha varit en anledning att tänka att någon i beslutande led förminskat riskerna. Men däremot så har jag reagerat flera gånger i kartläggningen kring gruvarbete, där har jag sett att man ibland helt sonika har plockat bort rutorna i hytten när de blivit så smutsiga att de skymt sikten för föraren… och det är ju inget vidare säkerhetstänk. Jag har också exempel där man på arbetsplatser inte har några väggar eller rutor alls runt sin förare, endast ett tak som skydd. Inom det här området finns förstås en stor potential och i framtidens säkerhetsarbete krävs inte bara en förbättrad arbetskultur, utan också nya tekniska innovationer och kunskapsspridning kring marknadens olika typer av material.

Fler nyheter